BARA ANNA

Faktan är hämtad ifrån SVDs söndagstidning. Åsikterna är dock mina egna.

Jag har börjat äta kött igen. Efter ett och ett halvt år tog jag det beslutet eftersom jag tror att människan ska äta kött. Jag tror att Gud skapade djuren delvis för att de skulle få ett eget liv, och delvis för att vi skulle kunna äta dom. Men, märk mina ord. Han menade att vi skulle äta kor och grisar. Inte köttdjur vars kroppar är så fulla av julskinkor att ryggen svankar och de inte behöver mer än 3 kvm att röra sej på, för de stackars djuren kan inte gå längre!

Jag är väldigt kritisk till köttindustrin och jag känner en våg av hopplöshet sköja över mej när jag får höra; Åh, vad duktigt av dej, jag vill också vara vegetarian men jag älskar cheeseburgare!

Okej, tråkigt för dej. Jag kanske också älskade cheeseburgare innan men nu är det så att vi är tvungna att agera nu inte om femtio år.  Du hjälper ingen genom att sitta på donken och smälla i dej en hamburgare och prata om att du inte vill äta kött. Jag blir vansinnig rent ut sagt på folk som skiter i vad det är dom stoppar i munnen, bara det smakar gott!
 

Du vet dom där söta dunbollarna, som för 100 år sedan levde lyckligt på en liten gård och fick kärlek av sin hönsmamma och lantbrukarbarnens värmande händer? De finns knappt längre.

Numera kläcks kycklingen in i indutrin. Dag ett.

Han har 33 dagar på sej innan slakten, från 67 gram till ungefär 2 kg på en månad.

Han matas med proteinrikt pellets, och han växer. Kycklingens avföring blir lös och den fräter sönder våra svenska dunbollars fötter. Under den här processen bildas även ammoniak som i sin tur irriterar kycklingarnas lungvägar. Låt säga att vi nu har en kyckling men sönderfräta fötter och andningssvårigheter.

Något som inte växer i samma takt som kycklingens kropp däremot är lungorna, de inte hinner med att ge den växande kroppen syre och det är en av anledningarna till att våra söt små kycklingar kan drabbas av högt blodtryck. Ibland får hela kycklingar kasseras eftersom de är så skadade att det inte går att äta.

Dag 33. Slakt.

Kycklingarna har vant sej att leva på en yta av ett och ett halvt A4-papper när det är dags för slakt.

Nu sköter en maskin jobbet med att fösa ihop kycklingarna, eftersom att kycklingarna själva antagligen hade det lite kärvigt med att resa sej upp från halmen. De placeras på lastpallar och plötsligts välts lastpallen framåt, skrikande flaxar det ned i gaskammaren där de gasas med bedövningsgas, för att sedan hängas upp i fötterna. Det placeras nu i kö, i väntan på att få halspulsådern bortsliten. De lever alltså fortfarande. Sedan tar det ungefär tre timmar innan de är ute ur fabriken.

Och vet ni varför Sveriges kycklingar lever ett så kort liv? Jo, eftersom att vi vill ha klimatsmart mat. Vi är alltså klimatsmarta på kycklingens bekostnad. Aldrig nånsin tänkt tanken att minska på köttätandet, och när man väl stoppar en bit kycklingfilé i munnen, kunna njuta eftersom denna kyckling levt ett behagligt liv?

Vi äter nu mer kyckling en nånsin i Sverige, eftersom vi fått höra att det är det mest klimatsmarta köttet.

Det är klimatsmart, men kycklingen som får uppleva planeten jorden som en plats där livet varar i 33 dagar på en yta av några kvm tycker kanske inte riktigt så. Han går till slakten med sönderfräta fötter och högt blodtryck, eftersom vi genom avgaser, bilar och köttindustri förpestat hans planet. Och nu är det han som får ta på sej skulden.